Skogen och timmertransporten

Skogsbristen i de vanliga bergsbruksområdena gjorde att den ordnade skogshushållningen först utvecklades på bruksskogarna. Dessa skulle skötas med bestämda omloppstider. Omloppstiden på Robertsforsskogarna beräknades till 60 år. Skogarna var bortsett från de ställen där det hade varit skogsbrand inproduktiva. Problem med frakthyggesbruket var att ytorna inte fick göras för stora. AB Robertsfors ägde skogar i Bygdeå, Burträsk, Norsjö, Nysätra och Sävar socknar i Västerbotten plus Gällivare socken i Norrbottens län.

Rickleån med källflöden blev det naturliga och dominerande transportsättet.

Transportsystemet blev tre-delat. Hästkörslorna körde korttransporterna till flottleden. Rickleån transporterade timret till Robertsfors för att det där skulle uppsågas. Bräderna transporterades sedan till Sikeå med häst där de utskeppades. Transporterna mellan Robertsfors och Sikeå var mycket kostsamma därför byggde man en hästjärnväg där emellan.

sjöfart Sikeå m järnvägen
Sjöfart Sikeå m järnvägen
Tågbild Sikeå hamn nr 4 1960 timmervagnar
Tågbild Sikeå hamn nr 4, 1960, timmervagnar

Timmer från de egna skogarna fick inte någon större betydelse förrän mot slutet av 1800-talet. Avverkningarna från de egna skogarna ökade då snabbt och fram till slutet av 1800-talet var timret från den egna skogen den viktigaste råvarukällan.

Den gamla tidens lagstiftning var helt inriktad på att bevara det virkesförråd som fanns. Något föryngringsarbete som sådd och plantering förekom inte. Trots de försiktiga beräkningarna om möjliga uttag var det de som sa att misshushållning med skogen skedde. Under 1830-talet gjordes anmälningar om översågning och olaga avverkning. Dessa processer ledde inte till någon dom, utan man tog till den regel i författningen som tillät försågning till dess att antalet helrena bräder hade uppnåtts.

Man började med dimensionshuggning, det vill säga man tog endast de grövre träden och lät de klenare träden växa till sig och att en föryngring skulle ske i luckorna. Detta gav istället skogen ett söndertrasat utseende och det blev aldrig någon föryngring.